FICTIONAL EM.

Månadens film | To All the Boys I've Loved Before
 
På min förra blogg, Gotham Alley, skapade jag något med ett par andra bloggare som hette veckans film. Där vi valde en film varje vecka att se, och sedan skriva ett valfritt inlägg om. Det var kul - men höll inte så länge. Därför har jag och Lena nu startat upp detta igen, men som månadens film. Alltså väljer vi en film i månaden att se på. Denna månadens film var To All the Boys I've Loved Before.
 
 
Handling
 
Lara Jean keeps her love letters in a hatbox her mother gave her. They aren't love letters that anyone else wrote for her; these are ones she's written. One for every boy she's ever loved-- five in all. When she writes she can pour her heart and soul and say all the things she would never say in real life, because her letters are for her eyes only. Until the day her secret letters are mailed, and suddenly Lara Jean's love life goes from imaginary to out of control.
 
Mina tankar 
 
Månadens film blev alltså filmatiseringen av boken vid samma namn, To All the Boys I've Before. Detta var en film jag och Lena faktiskt såg på Netflix' premiärdag som vi båda hade sett fram emot, eftersom att vi läst böckerna av Jenny Han. Vi hade alltså ganska höga föhoppningar - och jag måste säga att jag inte blev besviken överhuvudtaget. Precis efter filmen hade tagit slut kan jag erkänna att jag bara tyckte den var helt okej, bra men inte exceptionell. Det var faktiskt efter en tid av bearbetning som jag faktiskt förstod hur bra den här filmen var. Hur mycket jag faktiskt tyckte om den. 
 
Vad som är bäst med böckerna, och vad som filmen även den lyckas med, är karaktärerna. Peter Kravinski var en av de första fiktiva karaktärerna jag föll för, och han är precis lika charmig och fantastisk i filmen. Lara Jean med. Dessa två karaktärer och dess skådespelare gör verkligen filmen, tar den till den nivå den ligger på. Utan dem, hade det här inte lyckats. Nu är det till och med så att jag vill ha filmatiseringar av de andra två böckerna, trots att jag inte alls tycker böckerna i fråga är lika bra. För jag vill se Peter igen. Jag vill se Lara Jean. Jag vill till och med se Josh igen. To All the Boys I've Loved Before blev till slut en bra film, och en riktigt bra filmatisering. 
Månadens filmer | Unbroken & The Kings of Summer
 
På min förra blogg, Gotham Alley, skapade jag något med ett par andra bloggare som hette veckans film. Där vi valde en film varje vecka att se, och sedan skriva ett valfritt inlägg om. Det var kul - men höll inte så länge. Därför har jag och Lena nu startat upp detta igen, men som månadens film. Alltså väljer vi en film i månaden att se på. Kul, eller hur? Fortsätt att läsa för att höra mina tankar.
 
 
 
Unbroken
 
Chronicles the life of Louie Zamperini, an Olympic athlete in the 1936 Berlin Olympics-turned-WWII plane crash survivor and prisoner in two Japanese POW camps. From a rebellious childhood to a life of glory, bravery, and triumph, Louie finds his strength, his fight, and his faith.
 
Först och främst måste jag säga att det här är väldigt försenat, för Unbroken var nämligen förra månadens månadens film. Men jag hann varken se filmen eller skriva om den då, och tänkte därför att jag kunde slå ihop maj och junis filmer. Allt som allt måste jag i alla fall säga att jag tyckte Unbroken var en väldigt intressant film. Den var även väldigt välgjord, och skådespelarna gjorde ett väldigt bra jobb. Jag visste i förhand ingenting om vad filmen porträtterade, men jag hade tänkt se filmen när den först kom (vilket då självklart inte hände). Men som sagt - jag uppskattade Unbroken. Samtidigt tackar jag aldrig nej till att se Domhnall Gleeson. Har även sett att det kommer en tvåa i år? Fast med nya skådespelare? Känns lite konstigt.
 
 
The Kings of Summer
 
Joe Toy, on the verge of adolescence, finds himself increasingly frustrated by his single father, Frank's attempts to manage his life. Declaring his freedom once and for all, he escapes to a clearing in the woods with his best friend, Patrick, and a strange kid named Biaggio. He announces that they are going to build a house there, free from responsibility and parents. Once their makeshift abode is finished, the three young men find themselves masters of their own destiny, alone in the woods.
 
The Kings of Summer var en film jag hoppades väldigt mycket på, som jag hade väldigt höga förhoppningar på. Främst eftersom att den har jämförts med The Way Way Back, en av mina absoluta favoritfilmer. Därför måste jag säga att jag blev väldigt besviken. Jag kunde inte relatera överhuvudtaget till den här filmen, vilket var vad jag ville få ut av den här filmen. Känslor. Ett djup. The Kings of Summer kändes väldigt ytlig för mig, ointressant. Tyckte även att skådespeleriet inte var fantastiskt, heller, vilket gjorde upplevelsen ännu sämre för mig. Om du vill se en somrig coming-of-age film rekommenderar jag istället The Way Way Back. Alltid. Detta var ingenting att ha. 
Månadens film | 20th Century Women
På min förra blogg, Gotham Alley, skapade jag något med ett par andra bloggare som hette veckans film. Där vi valde en film varje vecka att se, och sedan skriva ett valfritt inlägg om. Det var kul - men höll inte så länge. Därför har jag och Lena nu startat upp detta igen, men som månadens film. Alltså väljer vi en film i månaden att se på. Kul, eller hur? Vårt val av film denna månad blev 20th Century Women. Fortsätt läsa för att se vad jag tyckte.
 
 
Handling
 
Love, life, and the struggles of a mother bringing up a son in the the late 70's. The ignorance of a free spirit against the needs of a young man trying to find his true character and beliefs. Living in a bohemian household shared with 3 like minded spirited people to help pay the rent, his mother tries to establish bonds that he cannot deal with. She cannot deal with his inability to talk, and enlists the help of other females in his life to share the burden of his upbringing. Slowly life unravels for them all without understanding how. In spite of their perceived struggles, they all go on to live defined lives without any serious consequences.
 
Mina tankar
 
Det här var en sådan film som kunde gå vilket håll som helst för mig, eftersom att jag inte hade någon uppfattning överhuvudtaget om vad 20th Century Women faktiskt handlade om, eller hur den skulle se ut. Nu vet jag dock, och jag måste säga att jag blev relativt positivt överraskad. Det är en väldigt pratig film, vilket jag faktiskt kan uppskatta. Det känns som att filmen porträtterar liv, som snabbspolas, vilket jag tycker faktiskt blir bättre med just allt prat. Tycker om att vi får följa människor på olika plan, från olika generationer, i denna film. 20th Century Women kanske är lite väl uppstyltad för att vara riktigt, riktigt bra. Men för mig är den ändå tillfredställande.