FICTIONAL EM.

Deadpool 2 (2018)
 
Handling
 
After surviving a near fatal bovine attack, a disfigured cafeteria chef (Wade Wilson) struggles to fulfill his dream of becoming Mayberry's hottest bartender while also learning to cope with his lost sense of taste. Searching to regain his spice for life, as well as a flux capacitor, Wade must battle ninjas, the Yakuza, and a pack of sexually aggressive canines, as he journeys around the world to discover the importance of family, friendship, and flavor - finding a new taste for adventure and earning the coveted coffee mug title of World's Best Lover.
 
Mina tankar
 
SPOILERVARNING! Om ni har följt min blogg ett tag, vet ni kanske att jag inte var världens största fan av Deadpool. Varken när den först släpptes eller när jag såg om den för två, tre veckor sedan. Därför måste jag faktiskt säga hur otroligt det är att jag gick ut från Deadpool 2nöjd över vad jag hade sett. Uppföljaren känns nämligen mer som en film, än en pojkes (i detta fall, Ryan Reynolds) fantasi. Det var skönt att de hade beslutat sig för att blanda komedi med något mer, till skillnad från första Deadpool. Problemet är bara att dessa andra aspekter - handlingen, bland annat - inte fungerar. Om en frågar mig, skulle jag nästintill vilja säga att den här filmen var meningslös. 
 
Varför? För att allt som händer i Deadpool 2, ändras av Wade i eftertexterna. Ingenting som utspelade sig i denna film, kan alltså ha hänt. För om en ändrar något i historien, så kommer även framtiden självklart förändras. Eftersom att Wade nu åkte tillbaka i tiden för att rädda Vanessa, då betyder detta att han antagligen aldrig träffade Russell eller ens Cable. Då har vi helt plötsligt ingen film. Detta stör mig antagligen mer än vad det egentligen ska göra, men det känns lite som att Deadpools försök till att bli en seriösare (med en lös definition) film helt förstörs med detta faktum. 
 
Men jag nämnde ändå att jag blev nöjd. Detta är främst på grund av karaktärerna, och den vänskap, vi får se. Ryan Reynolds som Deadpool är ännu bättre i uppföljaren än han var i den första filmen - och Josh Brolin var till och med bättre som Cable än han var som Thanos. Men det är som sagt inte skådespelarnas och karaktärernas egna prestationer som gör Deadpool 2 till en genuint okej film, det är deras samspel. För hela filmen utgår från relationer - Wade och Vanessas, Deadpool och X-Mens, Deadpool och Cable, Wade och Russell. Detta nyfunna djup var det som Deadpool behövde, vilket resulterar i precis vad Deadpool säger - en familjefilm. 
 
Så till slut måste jag ändå säga att jag är officiellt såld på Deadpool som en filmserie. Självklart finns det problem att jobba med, detta var långt ifrån en perfekt film, men nu kändes det genuint. Roligt på ett bra sätt. Deadpool 2 var en stor förbättring av Deadpool, med en fantastisk soundtrack och fantastiska prestationer av alla parter medverkande. Nu tror jag de har hittat rätt och att det bara kommer bli bättre och bättre i framtiden - speciellt om Wade kommer till MCU. Så som svar på din fråga, beauty can come out of ashes, Deadpool. 
½
Min rankning av Marvels alla filmer
 
 
Plats 19. The Incredible Hulk 
 
Det här känns lite som en självklarhet. Vilken rankad lista av Marvels filmer kommer inte att ha The Incredible Hulk på en sista plats egentligen? Även fast det finns en hel del Marvel filmer jag inte tycker om, så ligger denna på en helt annan nivå. I en annan värld skulle jag antagligen kunna uppskatta Edward Norton som Hulk, men denna film är verkligen inte bra någonstans. 
 
 
Plats 18. Guardians of the Galaxy vol. 2 
 
Det här kanske inte är en lika stor självklarhet, men jag tycker verkligen inte att Guardians of the Galaxy vol. 2 är en bra film någonstans. Tyckte att det var en dum film när jag först såg den, tycker fortfarande det är en dum film efter att jag sett den en andra gång. Förstår egentligen inte hur det kunde gå så här fel efter en genuint bra första film. Konstigt. 
 
 
Plats 17. Iron Man 3 
 
Den tredje Iron Man-filmen släpptes precis när jag började komma in i Marvel på riktigt. Fatta då hur besviken jag blev i biosalongen när jag kollade på den här filmen. Det känns lite som en två timmar lång parodi. Speciellt i och med the Mandarin. Hur kan en skurk göras på ett sådant dåligt sätt? 
 
 
Plats 16. Thor: Ragnarök 
 
Innan Thor: Ragnarök släpptes trodde jag att det skulle bli årets film. Trodde att det skulle bli något fantastiskt - ett mästerverk. Det var det verkligen inte. Detta var för mig nämligen den sämta Thor-filmen, och en av de sämsta Marvel filmerna. Tycker att den här filmen har tagit sig alldeles för långt bort från superhjälte-genren och istället blivit en renodlad komedi, något jag inte kan uppskatta. 
 
 
 
 
Plats 15. Iron Man 2
 
Sedan kommer den andra Iron Man-filmen, vilket också kan klassas som en flopp. Är antagligen hos många den sämsta Iron Man-filmen, men jag kan ändå uppskatta Sam Rockwell och Black Widow i den här filmen. Tycker ändå att dem höjer detta på något sätt, och att det då faktiskt blir till en helt okej film. Självklart bör den vara bättre än den är, men oh well.
 
 
Plats 14. Ant-Man
 
Ant-Man är nog Marvels minst uppmärksammade film. Även minst märkvärda film. Den spelar egentligen inte så stor roll in i tidslinjen, och bidrar tekniskt sett inte med så mycket. Men jag tycker ändå att det finns en charm i Paul Rudd som Ant-Man, och det faktum att den fokuserar med på familj än de andra Marvel filmerna gör. En helt okej film detta med. 
 
 
Plats 13. Thor: The Dark World
 
Thor: The Dark World var också en stor besvikelse för mig. Hade sett fram emot uppföljaren till Thor jätte länge, och trodde verkligen att detta kunde bli en bra film. Vi hade ändå Loki - och Malekith. Men något gick väldigt snett, och om det inte vore för det vackra Asgård så vore detta inte någon höjdare alls. Vi fick alldeles för mycket jord, alldeles för lite Thor. 
 
 
Plats 12. Avengers: Age of Ultron
 
På tal om besvikelse - Avengers: Age of Ultron är verkligen en. Detta blev ett rejält hjärnsläpp och en riktig smäll för Joss Whedon som verkligen bevisade att detta kanske är lite för mycket för honom att hantera. Age of Ultron spelar en sådan stor roll i Marvels filmvärld, och det känns så jobbigt att den är så medioker som den faktiskt är. Första timmen är dock bra, vilket alltid är något.
 
 
 
 
Plats 11. Spider-Man Homecoming
 
Om jag ska vara ärlig, så är Spider-Man Homecoming den första film på den här listan som jag tycker är en genuint bra film. Tycker det är skönt att jag kan ogilla filmerna, men ändå vara så besatt av Marvel. Känns genuint på något sätt. Tycker i alla fall Marvels Spider-Man är en riktigt mysig film! Tom Holland är den bästa Peter Parker vi har fått, vilket bör säga något.
 
 
Plats 10. Iron Man 
 
Filmen som startade allt, den första Iron Man, hamnar alltså på en tionde plats på min lista. Har under de senaste åren kommit underfund med att Tony Stark inte är min favoritkaraktär, och att Iron Man filmerna inte riktigt faller mig i smaken. Tycker dock fortfarande att denna film är bra - och så är det ändå starten på allt. Starten på Marvels filmimperium. 
 
 
Plats 9. Doctor Strange
 
Doctor Strange är en fantastisk introduktion på en fantastisk karaktär. Såg om filmen för bara några dagar sedan, och tycker att det här är en genuint bra film. Älskar Stephen Strange, han är verkligen en fantastisk nykomling som jag tror kommer spela stor roll i framtiden. Sedan tycker jag tyvärr att Doctor Strange förlorar lite på grund av sin svaga skurk, men som sagt - det är en fantastisk origin story. 
 
 
Plats 8. Thor
 
Thor är en stor favorit hos mig. Det kanske inte är en av de bästa filmerna som Marvel har skapat, men jag tycker ändå om den. Vad jag tycker är bäst med den första Thor-filmen är hur emotionellt laddad den är, speciellt med Lokis introduktion. Kommer ni ihåg scenen mellan Loki och Odin när han har fått reda på att Odin inte är hans pappa? Fortfarande en av de bästa scenerna Marvel har gett oss.
 
 
 
 
Plats 7. Avengers
 
Ni kanske är förvånade över att Avengers inte hamnar längre upp än den gör på min lista, men den blir faktiskt sämre med tiden. Nu - sex år sedan - finns det mycket bättre Marvel filmer än den första Avengers, och det känns ändå helt okej. Detta är dock fortfarande en riktig klassiker, och en riktigt bra film. Kul att få se Loki som skurk, och kul att få se Thanos för första gången. 
 
 
Plats 6. Guardians of the Galaxy 
 
Det här kanske förvånar er - det förvånar även mig - men jag har placerat Guardians of the Galaxy på en sjätte plats. Bättre än självaste Avengers. Men efter att ha sett om den första Guardians of the Galaxy måste jag verkligen säga att det är bland det bästa Marvel har skapat - och vilken chansning det var att göra den här filmen! Tog Marvel till en ny nivå.
 
 
Plats 5. Black Panther
 
På en femte plats hittar vi Marvels viktigaste film, Black Panther, som slår ett riktigt stort slag för mångfald. Men förutom det är det även en riktigt bra film. Wakanda är ett fantastiskt ställe, vilket gör så att den här filmen verkligen står ut i mängden. Älskar även alla fantastiska kvinnliga karaktärer Black Panther har gett oss, samt den revolution filmen har bidragit med. 
 
 
Plats 4. Captain America: The First Avenger
 
Ja, jag tycker att den första Captain America-filmen är riktigt bra. Många kanske inte tycker det - men det gör jag. Tror att Captain America: The First Avenger är den Marvel film jag har sett flest gånger, och även den film jag aldrig ändrat min åsikt kring. Älskar att vi fick se Peggy, älskar att vi fick se Howard, älskar att den utspelade sig under en annan tidsperiod. En fantastisk film.
 
 
 
 
Plats 3. Captain America: Civil War 
 
Nu har vi kommit till topp tre, där Captain America: Civil War är först ut på en tredje plats. Kollade om Civil War för första gången bara för någon vecka sedan, och tyckte att den var ännu bättre den här gången. Tycker att dem får ihop det hela på ett riktigt bra sätt, och att allt verkligen känns som att det spelar roll. Ingenting känns onödigt, vilket är riktigt skönt.
 
 
Plats 2. Avengers: Infinity War
 
På en andra plats hittar vi den senaste filmen, Avengers: Infinity War. Vet egentligen fortfarande inte hur jag ska prata om filmen, men kan i alla fall säga att jag tycker den var helt otrolig. Älskade hur modig filmen var i och med hur den utspelade sig, älskade även hur skurken blev huvudrollen. Det var jätte coolt att se! Kändes nytt och fräscht, och gjorde en väldigt intresserad av framtiden.
 
 
Plats 1. Captain America: The Winter Soldier
 
Det här är antagligen inte oväntat någonstans, men för mig är Captain America: The Winter Soldier den bästa Marvel filmen som har skapats. Tror till och med att ingenting kommer att kunna slå den här filmen, någonsin. Den är perfekt. En perfekt fortsättning för Captain America, en otrolig film överlag. Älskar hur den är mer seriös än de andra Marvel filmerna, och känns istället som en spionfilm. En klar vinnare hos mig.
Infinity War | Min premiärdag
Som komplement till min recension som kom upp igår, tänkte jag även dela med mig lite av hur min premiärdag såg ut. Detta är självklart ert inlägg för er, eftersom det publiceras, men även ett för mig, så att jag kan komma ihåg. Inlägget kommer att bestå av bilder jag tog under dagen, samt utkast från min Twitter med känslor jag hade under dagen. Hoppas ni tycker om dettta lite mer personliga! Allt är spoilerfritt förutom sista delen. 
 
 
 
Jag vaknade ganska sent denna dag, vilket inte alls var planerat. Larmet hade antagligen inte gått. Men detta var antagligen bra, eftersom att jag då inte hade fler timmar än nödvändigt att vara orolig under. Fick även denna morgon för mig att kolla om Age of Ultron, eftersom att jag inte kom ihåg till hundra procent vad som hade hänt i den filmen. Ville främst se Visions introduktion. Tycker fortfarande inte att Age of Ultron är en bra film, men skulle ändå vilja säga att jag tyckte om filmen bättre denna gång. Lite, i alla fall. Känslorna under morgonen var främst att jag kände mig lite borta. Hade ingen lust att äta, hade ingen lust att prata med människor. Ville bara existera i något typ av tomrum.  
 
 
 
 
Detta avbröts dock när mormor och morfar kom på ett oförberett besök. Var kanske inte jätte glad över detta från en början, men när vi åkte ned på stan och fikade förstod jag att detta nog var nyttigt för mig. Först och främst att komma utanför huset, men även att umgås med människor. Efter vi hade fikat så bestämde vi oss för att åka på Dollar Stores invigning här i Norrtälje. Det är en sådan affär vi alltid brukar gå in på när vi reser i Sverige, och därför kunde det även vara kul att gå på öppningen när det faktiskt kommit till vår stad. Det var kaos. Men - som sagt - antagligen nyttigt för mig. Kände mig dock fortsatt som ett spöke. 
 
 
 
 
Jag fick dock extrem huvudvärk på grund av denna invigning och dess folkmassor, vilket resulterade i att jag sedan inte gjort något alls innan middagen. Här blev det tyvärr även stressigt, vilket förstörde lite för mig och min invigningsdag. Åt middag och upptäckte att klockan var alldeles för mycket, fick slänga på mig Spider-Man tröjan och skynda oss mot biografen. Var vid detta tillfälle positivt inställd till filmen - det kändes verkligen som att det kunde bli bra - men arg annars, på grund av all stress. 
 
 
 
 
Vi kom dock fram i tid, och här började jag bli riktigt nervös. Det var mycket folk på biografen, gjorde sönder 3d glasögonen, spillde ut popcornen. Det var här allt egentligen brast. Det var här alla känslor kom ikapp. Började alltså grina på biografen redan innan filmen hade börjat, och var alldele skakig. Det kändes som att jag skulle spy och ville egentligen bara ta mig därifrån. Men jag tog mig förbi detta, och jag fick se det mästerverk som var Infinity War. 
 
 
 
 
Spoilervarning!
 
Nu hade jag sett klart filmen. Jag hade skrattat och jag hade gråtit. Jag hade fått se Loki dö, jag hade fått se Heimdall dö, Gamora - nästintill alla. Jag hade fått se Thanos vinna, Spider-Man i Iron Mans famn innan han försvann. Alla känslor jag hade haft under dagen (under ett flertal år, egentligen) kändes värda detta. Denna fantastiska film. Hade fortfarande huvudvärk, det regnade ute - men allt kändes ändå helt rätt. Fullbordat. Så med ett fullt hjärta, tog jag mig hem.