FICTIONAL EM.

Avsnitt jag har sett på den senaste tiden (1)
 
Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg - och jag kan ännu inte säga att jag är tillbaka. Det är olidligt varmt och jag jobbar konstant, samtidigt som jag ännu inte riktigt hittat lusten att se på serier, filmer eller läsa filmer ännu. Men jag tänkte i alla fall försöka, genom att bara skriva ett inlägg. Med ett nytt koncept. Istället för att börja med "veckans avsnitt" igen, tänkte jag härma mitt filmrecensions koncept genom att göra samma sak med avsnitt. Att jag istället skriver om filmer (i detta fall - avsnitt) jag har sett på den senaste tiden. Då spelar det ingen roll när det släpptes. Det blir lättare för mig, helt enkelt. 
 
 
The Outpost 1x03
 
Om skådespeleriet hade varit lite bättre, hade den här serien varit helt fantastisk. Kanske inte fantastisk kvalitetsmässigt, självklart, men annars. Det är nästintill precis samma känsla som att kolla på Legend of the Seeker, eller att spela Runescape - och det är jätte, jätte kul! Det är en perfekt sommarserie. Dynamiken mellan Garret och Janzo i det här avsnittet var jätte underhållande att följa. Även dynamiken mellan Talon och Gwynn är fin. Överlag måste jag faktiskt att karaktärerna är väldigt intressanta i den här serien, och det var kul att vi fick veta lite mer om dem nu. 
 
Sharp Objects 1x03

Det bästa med det här avsnittet var verkligen användandet av flashbacks, när vi fick se henne inskriven tillsammans och hur hennes rumskamrat tog livet av sig. Det känns som att vi sakna men säkert börjar förstå Camille, med betoning på sakta dock. Tycker kanske att det annars går lite långsamt med själva brottslösandet, vilket gör att det blir lite svårt att greppa vad serien faktiskt handlar om. Hoppas det ligger mer fokus vid morden i nästa avsnitt. Sedan tyckte jag även om att se Camille och Richard tillsammans, även fast jag tror att deras förhållande kommer ha någon typ av twist. 
 
 
Castle Rock 1x01 
 
Måste först och främst säga att det, i dessa stunder, verkligen är synd att en inte har hunnit läsa alla Stephen Kings böcker. Tänk att kolla på den här serien och förstå alla referenser? Känna igen alla karaktärer? Det vore verkligen drömmen. Nu gör jag inte det, men jag kan fortfarande uppskatta känslan de har byggt upp. Känslan där det verkligen känns som att en läser en Stephen King bok. Jag uppskattar även de färgschemat Castle Rock använder sig av - är det bara jag som hatar när serier använder sepia-toner? - samt, självklart, den kvalitet serien visar upp. Sitter även varje stund och hoppas på Under the Dome och Chester's Mill referenser. Har även hört att introt, precis som serien i sig, är ett kärleksbrev till King. Så det längtar jag även efter att få se i det andra avsnittet.
 
The Bold Type 2x08
 
Det var skönt att de tog upp aspekten med Jane och barn igen, det kändes som det hade glömts bort lite. Men annars tyckte jag att det här avsnittet var ungefär som de andra denna säsongen - jag älskar karaktärerna, men det finns inget konkret. Inget som är lika klockrent som det var i den första säsongen. Är hittills jätte besviken på säsong två. Tyckte dock också om att Sutton fick lite cred för det jobb hon gör, det känns som att hon arbetar hårdast av alla men inte kommer någonstans. Så det var skönt. Annars, som sagt, meh. Tycker att Jane även ska dumpa Ben och försöka skapa något äkta med Pinstripe. Han förstår henne mycket bättre.
Warner Bros + Comic-con
 
Shazam 
 
Egentligen vet jag ingenting om Shazam. Ingenting om hans bakgrund, ingenting om honom som superhjälte. Därför var detta ganska intressant att se faktiskt. Trailern visade ungefär på en lika ton som jag trodde att filmen skulle ha, men jag blev ändå positivt överraskad. Tycker att Zachary Levi passar in perfekt i den här rollen, och att Jack Dylan Grazer också är med tackar jag inte nej till. Tror att det här kommer att bli en väldigt underhållande film, en väldigt rolig film. Och ibland är det allt som behövs. 
 
 
Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald
 
Jag tyckte inte om den första filmen överhuvudtaget. Jag tyckte att det var en katastrof. Självklart är jag inte världens största Harry Potter-fan, men jag kan ändå uppskatta konceptet i de första filmerna. Detta känns bara som att de mjölkar det. Men jag tycker faktiskt att denna ser bättre ut än den första filmen. Det verkar som att de har hittat ett bättre flow - och sedan är självklart Jude Law ett plus. Mitt främsta problem är bara Johnny Depp, kunde de inte valt någon annan skådespelare? Vem som helst.  
 
 
Aquaman
 
Ärligt talat, måste jag faktiskt säga att den första Aquaman-trailern får det att se ut som katastrofserien Inhumans, fast med en lite bättre röd peruk. Jag tycker självklart att det kommer bli kul att få lära sig mer om denna mytologi, denna värld, Mera. Men annars måste jag faktiskt säga att det inte ser så bra ut. Det ser ut som att det kommer bli ännu en flopp av dc. Hoppas dock inte på det, hoppas Aquaman kan bli bra. Jag tycker ändå dessa mer mytiska superhjältefilmerna är mycket mer intressanta. Speciellt kul att denna utspelar sig under vattnet. 
Mamma Mia! Here We Go Again (2018)
 
 
Handling
 
Ten years later on the Greek island of Kalokairi, Sophie is pregnant and runs her mother’s villa. Concerned that she can't do it all by herself, with Tanya and Rosie’s guidance, Sophie will find out more about Donna’s past and how she ran the hotel, met each one of Sophie’s dads and raised a baby, all on her own – with an unexpected visit of someone she had never met before: her grandmother. 
 
Mina tankar
 
Varje gång Mamma Mia visas på tv samlas min familj - det finns ingen chans överhuvudtaget att vi kommer missa en möjlighet att se den. Så tror jag att det är för många svenskar. Att många har den inneboende känslan att Mamma Mia är något alldeles speciellt. Därför samlades vi allihopa igår igen - i en varm fullsatt biograf, för att igen efter tio år få känna denna samhörighet som stavas Mamma Mia. Att se Mamma Mia! Here We Go Again var därför mer av en upplevelse. För där satt vi, vi hundratals människor - och njöt. Njöt av Abba, njöt av Mamma Mia, njöt av varandra. Det var igen, något alldeles unikt. Något ingenting kan ta ifrån oss.
 
I denna uppföljare får vi egentligen två berättelser. Hur Donna träffade alla pappor, och hur alla hanterar Donnas bortgång, med fokus på Sophie. I detta upplägg finns både filmens styrkor och svagheter. Från en början skapar detta konstanta hopp mellan Donna och Sophie förvirring. Det är svårt att komma in i filmen och allt känns allmänt väldigt pinsamt. Men desto mer vi ser av Lily James' version av Donna, desto bättre känns filmen. Detta är rätt överlägset filmens bästa aspekt. Det kan till och med gå så långt att säga att filmen hade varit rejält mycket bättre om den bara hade varit med Lily James och tillbakablickarna - men då hade vi inte fått se Colin Firth, Amanda Seyfried och Stellan Skarsgård, vilket jag om någon inte hade gått med på. 
 
Ett till bestående problem jag fann med filmen var att de yngre versionerna av Bill, Sam och Harry kändes väldigt endimensionella. Det fanns inte mycket till dem förutom det faktum att de skulle bidra till Donnas berättelse. Självklart är det bra - men det hade varit roligt att få lite mer kött till dess karaktärer, med. Men förutom dessa små (läs: enorma, men vi väljer att se över det eftersom det är Mamma Mia) problem med handlingen, så tycker jag att filmens alla delar passar ihop rätt bra. Mamma Mia! Here We Go Again är ett lyckopiller precis som den första filmen, och jag tycker att det är en jätte bra film. Självklart är jag partisk - men vem bryr sig egentligen? Det är Mamma Mia! My My!
 
 
Mina favoritframträdanden
 
- When I Kissed the Teacher
- One of Us
- Why Did It Have To Be Me?
- Knowing Me, Knowing You
- My Love, My Life
 
(egentligen alla)