FICTIONAL EM.

Mamma Mia! Here We Go Again (2018)
 
 
Handling
 
Ten years later on the Greek island of Kalokairi, Sophie is pregnant and runs her mother’s villa. Concerned that she can't do it all by herself, with Tanya and Rosie’s guidance, Sophie will find out more about Donna’s past and how she ran the hotel, met each one of Sophie’s dads and raised a baby, all on her own – with an unexpected visit of someone she had never met before: her grandmother. 
 
Mina tankar
 
Varje gång Mamma Mia visas på tv samlas min familj - det finns ingen chans överhuvudtaget att vi kommer missa en möjlighet att se den. Så tror jag att det är för många svenskar. Att många har den inneboende känslan att Mamma Mia är något alldeles speciellt. Därför samlades vi allihopa igår igen - i en varm fullsatt biograf, för att igen efter tio år få känna denna samhörighet som stavas Mamma Mia. Att se Mamma Mia! Here We Go Again var därför mer av en upplevelse. För där satt vi, vi hundratals människor - och njöt. Njöt av Abba, njöt av Mamma Mia, njöt av varandra. Det var igen, något alldeles unikt. Något ingenting kan ta ifrån oss.
 
I denna uppföljare får vi egentligen två berättelser. Hur Donna träffade alla pappor, och hur alla hanterar Donnas bortgång, med fokus på Sophie. I detta upplägg finns både filmens styrkor och svagheter. Från en början skapar detta konstanta hopp mellan Donna och Sophie förvirring. Det är svårt att komma in i filmen och allt känns allmänt väldigt pinsamt. Men desto mer vi ser av Lily James' version av Donna, desto bättre känns filmen. Detta är rätt överlägset filmens bästa aspekt. Det kan till och med gå så långt att säga att filmen hade varit rejält mycket bättre om den bara hade varit med Lily James och tillbakablickarna - men då hade vi inte fått se Colin Firth, Amanda Seyfried och Stellan Skarsgård, vilket jag om någon inte hade gått med på. 
 
Ett till bestående problem jag fann med filmen var att de yngre versionerna av Bill, Sam och Harry kändes väldigt endimensionella. Det fanns inte mycket till dem förutom det faktum att de skulle bidra till Donnas berättelse. Självklart är det bra - men det hade varit roligt att få lite mer kött till dess karaktärer, med. Men förutom dessa små (läs: enorma, men vi väljer att se över det eftersom det är Mamma Mia) problem med handlingen, så tycker jag att filmens alla delar passar ihop rätt bra. Mamma Mia! Here We Go Again är ett lyckopiller precis som den första filmen, och jag tycker att det är en jätte bra film. Självklart är jag partisk - men vem bryr sig egentligen? Det är Mamma Mia! My My!
 
 
Mina favoritframträdanden
 
- When I Kissed the Teacher
- One of Us
- Why Did It Have To Be Me?
- Knowing Me, Knowing You
- My Love, My Life
 
(egentligen alla)
Första intryck | The Outpost, Take Two, Yellowstone & Sharp Objects
 
The Outpost
 
Okej - den här serien kanske inte är jätte bra gjord, men hur länge sedan var det inte vi fick en serie av detta slag? En serie som liknar älskade Legend of the Seeker. Jag är jätte glad över det här. Den kommer antagligen inte klara sig mer än en säsong - men vi kommer ändå få ett perfekt sommarfantasy som underhåller. Om serien även förbättrar sig kvalitetsmässigt, kan det här nog till och med bli en stor favorit hos mig. Det känns lite som att se på Legend of the Seeker, och spela Runescape. Alltså känns det som min barndom. 
 
Take Two
  
Det här verkar precis som The Outpost vara perfekt sommarunderhållning. Jag har bara sett ett avsnitt av de tre som just nu finns ute, men jag är redan väldigt intresserad. Främst på grund av att Rachel Bilson är med, om jag ska vara ärlig. Samt att det finns lite Deception-vibbar. Serien har inte det bästa manuset jag någonsin har upplevt, men det är som sagt väldigt underhållande. Det finns ändå potential. Det kommer speciellt att bli intressant att följa huvudkaraktärernas kemi under seriens gång. Båda skådespelarna är riktigt duktiga (Rachel Bilson och Eddie Cibrian) så jag känner att det inte riktigt kan gå fel där. 
 
 
Yellowstone 
 
Om ni läste mitt inlägg "sommarens nya serier 4" så kanske ni såg att jag inte tänkte se på Yellowstone. Det tänkte jag inte. Men sedan såg jag hur mycket människor som totalälskade de första avsnitten, och kände att jag behövde ge den en chans ändå. Nu efter att jag sett det första avsnittet är jag inte övertygad om jag ska fortsätta se på serien. Jag tyckte om det - speciellt familjen, men det var mycket jag inte förstod. Jag antar att det kanske kommer att förklaras senare, men avsnittet tappade bort mig lite. Men det var ett väldigt bra avsnitt, jag tycker främst om att se på West Bentley. Hehe. Ska nog i alla fall se ett avsnitt till och se om jag vill fortsätta. (Tänker börja med "veckans serie" inlägg igen, så då kan ni se om jag fortsatt kolla på Yellowstone).
 
Sharp Objects 
 
Innan jag började kolla på Sharp Objects trodde jag att det skulle bli precis som det blev med Yellowstone, att det första avsnittet var helt fantastiskt men att jag sedan inte skulle fortsätta kolla på serien. Det finns ingen chans att jag skulle sluta kolla på Sharp Objects. Det är inte ofta jag tycker om den här typen av serier, det har i princip enbart hänt med Big Little Lies. Men detta var helt förtrollande bra! Längtar redan efter det andra avsnittet. Det är så mycket vi inte vet! Det är så mycket som kan hända! Amy Adams är bättre än någonsin också. Ugh vad bra. 
Nya trailers | Mary Queen of Scots & Colette
 
Mary Queen of Scots
 
H e r r e g u d. Det här är allt jag någonsin velat ha i ett period drama. Det här är allt jag någonsin kommer att behöva. Om jag ska vara ärlig trodde jag i förhand att det här skulle bli katastrofalt. Självklart hade vi en fantastisk skådespelarskara, och bra källmaterial med Guys bok - men bilderna från inspelningen? Det såg inte positivt ut. Därför är jag chockerad när jag ser den här trailern. Just nu är jag inte tillräckligt insatt historisk sett (ska försöka bli det tills filmen släpps) för att kommentera på hur genuint det är, men det är inte lika inkorrekt som Reign, i alla fall. Men detta verkar verkligen inte vara så Hollywood-anpassat som många period draman kan bli. Detta verkar kunna bli riktigt, riktigt bra. Saoirse Ronan som Mary Stuart är det bästa beslut en människa någonsin tagit.
 
 
Colette
 
Igen - det här ser helt fantastiskt ut. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig med Colette, eftersom det aldrig riktigt verkade komma några nyheter kring filmen. Men jag måste säga att jag aldrig hade förväntat mig något så här bra. Ett feministiskt period drama, med lgbtq+ representation. Och med Keira Knightley! Detta är en dröm! Colette har tyvärr fått ganska mediokra recensioner från Sundance, men jag tänker fortfarande hålla fast vid min åsikt att det här kommer bli en riktigt bra film. Och om Keira Knightley är med, är det självklart något jag kommer att se. Colette har premiär nästa år.