Bohemian Rhapsody | Inför Oscars 2019

 

Den 24 februari rullar mattan ut för Oscarsgalan 2019, och den bästa filmen 2018 ska koras. Innan dess ska jag kolla igenom alla nominerade filmer, för att hitta min favorit. Black Panther, BlacKkKlansman, Vice, A Star Is Born, Bohemian Rhapsody, The Favourite, Green Book, Roma. Åtta filmer att se, åtta filmer att recensera, en favorit att hitta. Nu kör vi.

 

 

 

"Bohemian Rhapsody is a foot-stomping celebration of Queen, their music and their extraordinary lead singer Freddie Mercury. Freddie defied stereotypes and shattered convention to become one of the most beloved entertainers on the planet. The film traces the meteoric rise of the band through their iconic songs and revolutionary sound. They reach unparalleled success, but in an unexpected turn Freddie, surrounded by darker influences, shuns Queen in pursuit of his solo career. Having suffered greatly without the collaboration of Queen, Freddie manages to reunite with his bandmates just in time for Live Aid. While bravely facing a recent AIDS diagnosis, Freddie leads the band in one of the greatest performances in the history of rock music. Queen cements a legacy that continues to inspire outsiders, dreamers and music lovers to this day." 

Jag har ingen relation gentemot Queen överhuvudtaget. Jag tycker inte om deras musik, och därför kände jag inte riktigt att detta var en film för mig. Men utöver dessa tankar, måste jag faktiskt säga att filmen i sig inte var så exceptionell heller. Mina främsta problem är att den fokuserar alldeles för mycket på Freddie och hans personliga liv, gentemot Queens faktiska musikskapande och bandet i sig. Det blev snabbt väldigt tråkigt att kolla på, vilket känns som slöseri med potential. För det absolut bästa med Bohemian Rhapsody är scenerna vi får med bandet tillsammans. När de skapar musik, när de går emot musikbranschen. Det är då Bohemian Rhapsody faktiskt visar att det är en bra film, och att det hade kunnat vara en riktigt bra film. Tyvärr blir det dock alldeles för lite av detta, och det blir en eftersmak av missad potential.