FICTIONAL EM.

Filmer jag har sett på den senaste tiden #3
 
Mary Shelley (2017)
 
Mary Shelley Wollstonecraft är ungefär den coolaste människan som någonsin har levt. Hennes liv är så otroligt intressant, och så otroligt fascinerande att det egentligen borde vara omöjligt att göra en så ointressant film om henne. Men detta var precis vad detta gäng lyckades med. Att skapa en ointressant film om världens mest intressanta kvinna. Detta på grund av att den nästintill enbart handlar om hennes förhållande med Percy Shelley (som heller inte var lika giftigt som det visas upp i filmen), samt att filmen innehåller noll gotiska element. Detta är en film om skaparen av science fiction! Gör den intressant! Visa upp hur fantastisk hon var! Snälla. 
 
Café Society (2016)
 
Jag är 100% emot Woody Allen. Han är en äcklig och hemsk man, och jag vill inte ge honom några pengar överhuvudtaget. Därför förstår jag inte riktigt hur det blev att jag såg Café Society på Netflix. Men nu är det gjort, jag kommer förhoppningsvis aldrig se en av hans filmer lagligt igen, men nu är det gjort. Tyckte överlag att filmen var helt okej, trots att den enbart bestod av människor som var otrogna mot varandra. Ångrar lite att jag inte såg Magic in the Moonlight istället, när jag så prompt tydligen skulle se en film av denna hemska varelse. Men som sagt - denna var helt okej. Tycker ändå om Steve Carrell. 
 
Set It Up (2018)
 
Det känns som hela världen i princip har sett The Kissing Booth. Det känns även i princip som att hela världen älskar The Kissing Booth. Själv tycker jag att Set It Up är mycket bättre, med ett mer intressant koncept som även är bättre utfört. Tycker främst om det faktum att huvudkaraktärerna faktiskt tar alla konsekvenser för att göra vad som är rätt. Berätta sanningen. Tycker det är ett fint budskap. Sedan lyfter även den fantastiska Zoey Deutch denna film med sin smittsamma energi. Den hade inte varit så bra som den var nu utan henne. Överlag en väldigt underhållande och karismatisk film, precis som jag ville att den skulle vara. 
 
A Cinderella Christmas (2016)
 
Visst innehåller inte den här filmen världens bästa skådespelar-insatser, visst känns den överdriven, visst är Nicholas ett arsle, men jag tycker om den ändå. Tycker ändå om användadet av Cinderella-berättelsen, tycker ändå att det är en väldigt mysig berättelse. Sedan spelar Peter Porte Nicholas, vilket aldrig är något jag skulle tacka nej till. Detta var en film som tillfredsställde mig, vilket ibland är allt som behövs för mig att verkligen, verkligen tycka om en film. ½ 
 
 
Blame (2017)
 
Det kan inte bara vara jag som ångrar saker jag inte gjorde när jag var yngre, eller hur? En av dessa grejer är att jag inte var kär i en lärare. Jag vet, det är antagligen en plåga, men ändå ganska kul. Ganska spännande. Eftersom jag missade min chans följer jag därför teacher crush community-bloggar på tumblr - samt kollar på filmer med lärare/elev förhållanden. Dessa tre sista såg jag bara på grund av den anledningen, där Blame var först ut. Detta var en film jag faktiskt verkligen tyckte om, för den fick en att tänka. De förklarade aldrig något för oss, de bekräftade aldrig något. En fick lista ut saker själv, vilket kan vara skönt ibland. Tyckte även om dynamiken mellan alla karaktärer, hur vissa förhållanden var destruktiva, vissa var nyttiga. Överlag en bra film. ½
 
Molly Maxwell (2013)
 
Sedan tittade jag på Molly Maxwell, och herregud. Paret i den här filmen - Molly och Ben - stirrade upp så mycket känslor hos mig. Det var så himla fint alltihop, och matade verkligen min uppenbara lärare/elev förhållande-fetish. Molly Maxwell var även en sådan film där en måste pausa ibland, eftersom allt känns så äkta, vilket jag alltid anser som en positiv aspekt till romantiska filmer. Mitt enda problem med den här filmen var det faktum att Molly sa nej till Ben i slutet, efter de faktiskt hade hittat en lösning. Mitt liv hade i princip varit fullbordat om de hade fortsatt varit tillsammans, om filmen hade haft ett lyckligt slut. Men så blev det tyvärr inte. Älskade i alla fall att se dem tillsammans den tid jag fick, älskade att se dem hemma hos Ben, se hur de kollade på varandra i skolan. Ugh. ½
 
Daydream Nation (2010)
 
Innan jag började kolla på Daydream Nation visste jag nog egentligen inte vad jag skulle få se. Vad den här filmen faktiskt skulle handla om. Därför blev jag nog ganska chockad när en stor aspekt handlade om seriemördare. Detta är inte vad jag vill se mitt på natten! Jag ville se den här filmen på grund av de romantiska aspekterna, och därför blev jag faktiskt väldigt besviken. Om jag hade vetat vad filmen verkligen handlade om, hade jag nog inte sett den från en början. Tyckte dock i alla fall att de sista minuterna av filmen var väldigt välgjorda, speciellt inför bilkraschen. Annars var det här tyvärr ingenting för mig. ½
The Beach House och Royally Ever After | Hallmark 2018
 
Det här inlägget är väldigt försenat. Jag skulle egentligen få upp det här när den andra filmen, Royally Ever After, släpptes - det var ungefär en månad sedan. Men nu tog jag mig i alla fall i kragen, och fixade ihop det till slut. I år följer jag som sagt Hallmarks egna indelning av dess filmer (så länge det går), och ni kan hitta tidigare inlägg här, här, här och här. Detta inlägg innehåller två ströfilmer: The Beach House och Royally Ever After. Hoppas ni hittar något ni tycker om och själva vill se. 
 
 
Handling
 

The story follows Caretta "Cara" Rutledge, a woman who's tried to move beyond a difficult past but is forced to grapple with history head-on when she returns to fix the family beach house. During one devastating storm, Cara and her mother save hundreds of sea turtles from certain death and learn some of life's real truths in the process.

 
Mina tankar
 
Om ni har sett The Last Song, så är det här ungefär samma sak. The Beach House har precis samma handling, men jag måste faktiskt säga att detta inte gör mig något överhuvudtaget. Nästan tvärtom - detta är ett koncept jag tycker om, varför inte utnyttja det. The Beach House använde även detta koncept på bästa möjliga sätt, för den här filmen var helt fantastisk. Det märkes verkligen att det var bättre skådespelare som hade hittats till denna Hallmark Hall of Fame film. Chad Michael Murray, Minka Kelly och Andie MacDowell briljerade. Fin miljö, fin handling, fint allt. Den bästa Hallmark-filmen som har kommit hittills i år. 
 
 
Handling
 

Sara’s dream of finding the perfect mate is realized when boyfriend Daniel proposes marriage, but there is one tiny hitch. It turns out he is the real-life prince of a small European monarchy, and his marriage requires the approval of his royal parents. Commoner Sara will have to do more than simply impress the in-laws-to-be. If she wants to become Daniel’s wife, she’ll have to prove she’s got all the makings of an honest-to-goodness princess.

 
Mina tankar
 
Från det bästa till det sämsta, hej Royally Ever After! Jag vet inte varför jag hade så höga förhoppningar som jag hade, antagligen eftersom den hade fått ganska bra recensioner, men den levde verkligen inte upp till dem. Detta var nästintill värdelöst, om jag får säga så. Först och främst kan jag inte se Torrance Coombs i något annat än i Reign, om ens det, och jag kände att alla överlag överdrev lite med skådespeleriet. Allt kändes otroligt falskt. Sedan störde jag mig otroligt mycket på hur de skrev den kvinnliga huvudrollen, varför är hon så inkompetent om hon är en lärare? Varför inte bara ge oss en smart kvinna, speciellt när hon faktiskt redan är en lärare? Nej, detta var verkligen inte en bra film och ingenting jag kan tipsa om överhuvudtaget.  
Filmer jag har sett på den senaste tiden #2
 
Baywatch (2017)
 
Fanns det ens någon chans att jag skulle tycka om den här filmen? Hade sett någon trailer när den väl släpptes, och tyckte bara att den sexualiserade kvinnor. Därför kollade jag aldrig på den. Men sedan blev jag genom Deception kär i Ilfenesh Hadera, och då behövde jag ändå se Baywatch. Måste faktiskt säga att den till och med var sämre än vad jag trodde den skulle vara. Sexistisk, sexualiserande, allmänt jobbig att kolla på. Är det sådant här skräp Zac Efron bidrar med nu för tiden? 
 
Smurfs: The Lost Village (2017)
 
Jag älskar alla Smurf-filmerna som har släppts. Vet inte om det är något jag har nämnt här förut, men dessa är filmer jag verkligen tycker om. Vet inte varför. Därför vet jag inte varför det tog så lång tid för mig att se den nya, Lost Village, som helt och hållet gick bort från live-action. Men när vi var i Lissabon så passade vi på en kväll - och jag älskade den, såklart. Det är något så otroligt charmigt med dessa filmer som inte går att ogilla. Bra att de tog bort live-action aspekten också, blir bättre så här. (Smurfette och Hefty är även mitt #1 ship just nu). 
 
Love, Simon (2018)
 
Det här var en film jag såg fram emot. Den släpptes i USA för ett bra tag sedan (varför fick Sverige ett så sent datum?), och alla verkade älska den. Men när jag såg Love Simon måste jag säga att jag blev riktigt besviken. Vi fick i princip ingen gay-action, vilket var vad jag och min kompis (som jag såg filmen med) såg fram emot, samtidigt som jag tyckte revealen kring "Blue" var otroligt underwhelming. Varför behövde det vara Kid Flash? Vad filmen gav mig dock, vilket jag inte trodde, var en otroligt stor förälskelse på Nick Robinson. Vilken fantastisk skådespelare han är! 
 
 
Midnight Sun (2018)
 
Midnight Sun är en film som behöver känslor, som behöver en emotionell tillgivenhet från publiken, för att kunna bli bra. För vad är en film om en döende tjej, utan känslor? Tyvärr lyckas inte Midnight Sun med detta, och blir därför tyvärr väldigt medioker. För mig är detta främst speltidens fel, det känns orimligt att denna saga ska berättas på knappa nittio minuter. Allt kändes väldigt snabbspolat, vilket inte direkt hjälpte till med att bygga en stabil, emotionell grund. Därför brydde jag mig inte vad som hände med Katie, och det var ju det hela filmen gick ut på. 
 
Tomb Raider (2018)
 
Innan jag började kolla på Tomb Raider hade jag inga förväntningar alls, jag har aldrig sett en film med Alicia Vikander som jag har tyckt om och jag hade nästintill bara hört negativt om denna med. Därför blev jag väldigt positivt överraskad när det visade sig att jag verkligen tyckte om den här filmen. Den hade väldiga National Treasure- och Arrow-vibbar, vilket är två saker jag gillar. Skulle verkligen vilja se att detta bli en filmserie, trots att det inte verkar som det just nu. Tomb Raider var överlag nämligen en väldigt underhållande film, om en väldigt cool tjej. ½
 
Barely Lethal (2015)
 
Det här var verkligen inte en film jag planerade på att se, men efter att ha fått ett kärleksryck till Hailee Steinfeld så fick det bli så här - att jag såg Barely Lethal. Och jag måste faktiskt säga att den inte var dålig, trots att det var vad jag trodde den skulle vara. Det var en helt okej film, som antagligen kunde ha varit bättre med lite mer djup. Det var ändå kul att se Hailee Steinfeld, Dove Cameron, Sophie Turner, Jaime King och Jessica Alba i en film tillsammans. Den var tillräcklig, helt enkelt.