Filmrecension | Avengers Infinity War

 
 
 

Det har varit en lång resa till Infinity War. Det är en film som har planerats i över tio år, och en film vars handling har antytts kring samt byggts upp genom arton andra filmer. Det är film med över trettio olika karaktärer, vars historia har berättats genom åren under byggnationen av marvel cinematic universe. Det är alltså mycket som kan gå fel, mycket som kan göra detta till en slutstation på vår långa resa. Men om det är något Infinity War gjorde, så var det att bevisa att detta inte är ett slut - utan bara en hållplats. En revolutionerande hållplats på vägen till att bli det största som någonsin hänt filmvärlden.  
 
Infinity War är ett mästerverk - ett smart, djärvt mästerverk - med scener som kommer att överväldiga dig, som kommer att göra dig glad, som kommer att krossa dig. Helst på samma gång. Detta är en film som drivs av karaktärer, och det är verkligen vad som gör att detta stora schabrak fungerar. För vi har redan per automatik de fantastiska effekterna, de maffiga actionscenerna - allt som behövs för en komplett film är ett hjärta, och det får vi i Infinity War. 
 
Men vad som mer gör Infinity War till ett revolutionerande mästerverk, förutom hjärtat, är det faktum att Thanos vinner. Vi får denna fantastiska skurk, denna faktiskt utarbetade skurk - och han vinner. Nästintill alla karaktärer vi lärt känna under dessa år dör, bara så där, och Thanos vinner. Hur coolt är inte det egentligen? Det faktum att de så-kallade hjältarna förlorar, och att vi för en gångs skull faktiskt får en skurk värdig marvel cinematic universe. Det var hemskt, det var hjärtkrossande - men det var samtidigt fantastiskt att se. Filmhistoria skrevs. 
 
Men självklart är Infinity War inte en perfekt film, självklart finns det små detaljer att klaga på. Till exempel känns en del karaktärer relativt onödiga - till exempel Hulk, som inte ens kan bli Hulk. Vad är Banner utan Hulk, egentligen? Han användes enbart för comic refief, och det var verkligen inte min favoritaspekt med Infinity War. Samtidigt som det kändes som att viktigare karaktärer kunde ha fått den skärmtid Banner tog för sig. Fanns för mig alltså lite missar i listan över prioriterade karaktärer.
 
Vad som är speciellt med Infinity War dock är att dessa negativa aspekter inte påverkar min åsikt om filmen. Jag tycker fortfarande att Infinity War är exempelarisk som film, att Infinity War är ytterligare ett bevis på Russo brödernas överlägsna berättarstil. Allt utspelar sig i perfekt symfoni - en symfoni av extas och hjärtekross. Infinity War är en vågad, smart och briljant film. En känsloresa, ett kärleksbrev till oss fans. Ett återseende, ett farväl. En revolution. Ett mästerverk.  
 
 

Filmrecension | Ingrid Goes West

 
 
 
 
     Handling
 
Ingrid becomes obsessed with a social network star named Taylor Sloane who seemingly has a perfect life. But when Ingrid decides to drop everything and move west to be Taylor’s friend, her behaviour turns unsettling and dangerous.
 
 
     Mina tankar
 
Ingrid Goes West är nog inte en film för alla. Det är en väldigt mörk film, på gränsen till thriller, som visar upp sociala medier och dess farhågor. Men det är även en väldigt rolig film, främst i och med Aubrey Plazas portättering av Ingrid. Detta är enligt mig en väldigt bra blanding av genre. Vad jag tycker bäst om med Ingrid Goes West är dock inte detta - utan portätteringen av psykisk ohälsa. Det är en väldigt radikal portättering, vilket jag tycker om. Vi ska inte älska Ingrid som karaktär, men vi ska sympatisera med henne. För hon vill ändå lösa sina problem, samtidigt som hon inte alls vet hur och upprepar samma misstag hela tiden. Detta är fantastisk att se, och jag tycker uppskattar verkligen hur vi får kliva in i Ingrids huvud. Jag tyckte alltså verkligen om Ingrid Goes West. Tankeväckande, rakt på sak. Detta var en film för mig. 
 
 

Filmrecension | Pitch Perfect 3

 
 
 
 
Handling 
 
After the highs of winning the world championships, the Bellas find themselves split apart and discovering there aren’t job prospects for making music with your mouth. But when they get the chance to reunite for an overseas USO tour, this group of awesome nerds will come together to make some music, and some questionable decisions, one last time.
 
Mina tankar
 
När den andra Pitch Perfect filmen släpptes för tre år sedan blev jag intresserad. Då valde jag att se både den första och den andra efter varandra, och jag tyckte att båda var helt fantastiska. Därför var jag nu väldigt exalterad över att det skulle komma en tredje och troligtvis sista. Vad skulle de hitta på för roligt den här gången? Svaret blev tyvärr ingenting alls, för Pitch Perfect 3 är lite av en katastrof. 
 
Mitt främsta problem var att det inte alls kändes som Pitch Perfect, förutom all hemsk queerbaiting som har hängt med denna filmserie hela vägen. Det kändes överlag inte som att detta var en film som handlade om musik - eller egentligen ingenting alls, för det var en väldigt händelsefattig film. Det kändes som en dålig, billig komedi. Speciellt när huvudaspekten med filmen var kidnappningen av bellas. Pitch Perfect 3 känns som en onödigt dum film, och förstör tyvärr minnet av vad som tidigare var en kul duologi. 
 
 
Tidigare inlägg