Sweetbitter: säsong 1

/ Recension: Säsong
 
"Sweetbitter follows 22-year-old Tess who, shortly after arriving in New York City, lands a job at a celebrated downtown restaurant. Swiftly introduced to the world of drugs, alcohol, love, lust, dive bars, and fine dining, she learns to navigate the chaotically alluring, yet punishing life she has stumbled upon. This is the story of a young woman's coming-of-age, set against the rich and grimy backdrop of exclusive restaurants, evoking the possibility, beauty, and fragility of being young and adrift."
 
Det bästa och det sämsta med säsongen
 
Det här var en väldigt snabb säsong då den bara bestod av sex korta avsnitt, men jag måste faktiskt säga att det var en av mina favoritaspekter med serien. Jag tror inte jag hade kollat på Sweetbitter om den första säsongen hade varit längre än den faktiskt var. Förutom detta tyckte jag även verkligen om själva landskapet. Att serien utspelade sig på en restaurang, att vi fick följa personalen. Mitt främsta problem med den första säsongen var att den gav mig en ganska obehaglig känsla av ångest. Det kändes alltid som något hemskt skulle kunna hända, det fanns inget lugn i Sweetbitter. Ett annat problem jag hade med säsongen var att vi bara fick lära känna Ella. Allt var ur hennes perspektiv, alla scener var med henne. Det skulle vara roligt att få veta mer om resten av gänget. 
 
Säsongens bästa och värsta karaktärer
 
Som sagt så fick vi främst lära känna Ella denna första säsong, så jag måste nog ändå säga att Ella var den bästa karaktären. Men om vi hade sett mer av de andra karaktärerna, tror jag fortfarande att Ella hade varit min favorit. Hon kändes väldigt mänsklig, med både bra och lite sämre egenskaper. Det var skönt att se. Har dock hört att hennes personlighet kommer att förändras väldigt mycket i uppkommande säsonger, om de följer källmaterialet. Andra karaktärer jag tyckte om var främst Will och Sasha. Säsongens värsta karaktär denna säsong tycker jag är svårare att utnämna, men jag måste ändå välja Jake. Han känns verkligen inte stabil, och jag tror inte han är bra för Ella. Vill också nämna Simone här, tyvärr. Vill verkligen tycka om henne men hon avslutade säsongen på ett så konstigt sätt. 
 
 
 

She-Ra and the Princesses of Power: säsong 1

/ Recension: Säsong
 
Handling
 
On the planet Etheria, Adora is an up and coming soldier for the Horde, eager to defend her home from the menace of the Princesses she has been taught all her life to fear. Everything changes when a chance encounter with the mystic Sword of Protection in the Whispering Woods calls to her. Discovering ot her horror the true evil of the Horde, Adora defects to the Rebellion as its foretold champion, She-Ra Princess of Power. Now, Adora and her friends must rebuild the shattered Princess Alliance to defeat the Horde.
 
Det bästa och det sämsta med säsongen
 
Den här säsongen avslutas i princip med budskapet att du kan klara allt med hjälp av dina vänner, och om du är gay. Prinsessorna bekämpar bokstavligt talat the Horde med en stor regnbågsvåg. Om det inte beskriver hur fantastisk den här serien är, så vet jag inte vad som kan göra det. Men i alla fall, om jag ska utnämna något det bästa med den här säsongen så är det karaktärerna. Alla är helt otroliga, och jag älskar hur olika alla är personlighetsmässigt. Sedan tycker jag även om världen, trots att jag självklart hade sett mer av den. Tror dock det kommer hända i en andra säsong, då detta mest var en introduktion. 
 
Säsongens bästa och sämsta karaktärer
 
Eftersom alla karaktärer är helt fantastiska, så handlar det här mer om vilka jag tycker om och vilka jag inte tycker om. Om vi ska prata om huvudkaraktärer, så älskar jag både Glimmer och She-Ra främst. Kanske till och med Adora mer än jag tycker om She-Ra. När det kommer till mindre karaktärer, främst prinsessorna, så är min absoluta favorit Mermista, och Seahawk. Otroligt underhållande tillsammans. Älskar även de komplexa Catra och Entrapta. Om vi ska nämna karaktärer jag har lite svårare att fullständigt älska, så måste jag nog nämna Frosta. Detta är nog främst eftersom vi inte har sett så mycket av henne hittills. 

A discovery of witches: säsong 1

 
Handling
 

"Diana Bishop is a scholar and an unwilling witch, while studying at the Bodleian Library she discovers a lost manuscript. Ashmole 782 is wrapped in mystery and invites chaos into Diana's life. Soon she is surrounded by creatures; daemons, witches and vampires want Ashmole 782 for themselves. Diana finds an unlikely confidant in Matthew Clairmont, a doctor, researcher and vampire. Something says she should trust him, and together the journey starts into the world of All Souls."

 
Det bästa och det sämsta med säsongen
 
Serien utspelar sig nästintill exakt som böckerna. Vi får se exakta scener bli till liv på riktigt, samtidigt som vi får en filmatisering av den fantastiska värld och de fantastiska karaktärer vi lärt känna tidigare. Det är det absolut bästa med serien överlag, men även denna säsong. Det kunde nästintill inte bli bättre än det faktiskt var, vilket är en väldigt skön känsla. Det sämsta med säsongen dock, är precis samma aspekt som jag tyckte var sämst med den första boken. Nämligen att vi försvinner från Oxford och deras bubbla alldeles för fort. Men om vi ska ta något mer serie-specifikt, så tyckte jag det sämsta var att det skippades lite väl mycket av deras lära-känna-varandra-period. Det var min favoritdel i den första boken.
 
Säsongens bästa och sämsta karaktärer
 
Säsongens bästa och sämsta karaktär kommer nog alltid stå mellan Diana och Matthew, det finns inget annat alternativ egentligen. Båda två är helt fantastiska, och de absolut bästa karaktärerna. Men i denna första säsong måste jag faktiskt säga att Diana var min favorit (precis som i böckerna). Hon är helt otrolig. Om vi ska nämna en favorit bland de mindre karaktärerna med, så var det Baldwin och Marcus. Även Satu. Detta är intressant, eftersom jag aldrig skulle nämna dessa tre karaktärer som favoriter ur böckerna. Säsongens sämsta karaktär måste jag faktiskt tilldela Gerbert denna gång. Självklart är han hemsk, men han känns även ganska onödig. Precis som han gjorde i den första boken, för mig. Tyckte också att det var lite tråkigt att vi fick se så lite av Miriam.