Första intryck | Rel och God Friended Me
Nu har midseason officiellt börjat! Ni kan hitta mina tidigare inlägg för denna midseason här, här och här. Som sagt så är det bara broadcast-serier jag kommer att ta upp i dessa inlägg och som kommer att vara med på min rankning av alla serier tidigt nästa år. Det är därför You inte är med i detta första intryck. Nu har i alla fall de två första serierna släppt varsitt avsnitt, och jag tänkte ta upp vad jag tyckte. Rel och God Friended Me, nu kör vi!
Handling
Rel is a multi-camera comedy starring Howery as a successful, hardworking father and husband on the West Side of Chicago, whose life is perfectly on track. That is, until he finds out his wife is having an affair with his own barber – the worst person for your wife to sleep with, because as hard as it is to find love, it’s even harder to find a good barber. Now separated, and with his son and daughter having moved to Cleveland with their mother, Rel must begin the difficult task of rebuilding his life as a long-distance single dad.
Mina tankar
Om ni läste mitt inlägg där jag besvarade frågor kring årets midseason-serier, så vet ni att jag placerade Rel under årets antagligen sämsta serie. Det kommer nog även att stämma, för det här var inte bra någonstans. Det är inte ofta den här typen av serier lyckas, och denna gång blev inget undantag. Det finns liksom en gräns på hur mycket fakeskratt en människa klarar av, och denna kliver över den. Varför ska alla meningar innehålla något "fyndigt"? Det blir bara så orimligt pinsamt. Rel är nog inte en serie jag kommer att fortsätta kolla på.
Handling
God Friended Me is a humorous, uplifting drama about an outspoken atheist whose life is turned upside down when he receives a friend request on social media from God and unwittingly becomes an agent of change in the lives and destinies of others around him. Miles is set on getting to the bottom of what he believes is an elaborate hoax, but in the meantime he'll play along and, in the process, change his life forever.
Mina tankar
Jag trodde att det här skulle bli en av årets sämsta serier, precis som Rel, så jag är chockad. Chockad över hur fel jag hade, chockad över hur mycket jag tyckte om det första avsnittet. För det här var inte religiös propaganda, det här var något vackert, något emotionellt, och jag ser verkligen fram emot att få följa serien denna höst. För om jag redan blev tårögd i detta första avsnitt, när jag knappt känner karaktärerna, vad kommer då hända i framtiden? Det var även det jag tyckte var bäst med det här första avsnittet. Hur känslosamt det var, och hur bra alla karaktärer fungerade tillsammans. Det här var riktigt bra.