Säsongsrecension | Runaways s1
Nu har jag sett klart den första säsongen av Marvel's Runaways! Detta var en serie jag verkligen såg fram emot, då Runaways är bland mina favoritserietidningar. Därför har jag höga förhoppningar, förhoppningar som inte riktigt kunde nås med denna första säsong. Värt att nämna innan vi djupdyker i den första säsongen är att jag har varit väldigt petig med hur sann serien är gentemot serietidningarna i detta fall, pga. att det just handlar om en stor favorit. Jag kanske därför inte är helt rättvis. Denna recension är även väldigt babblig, och den är inte spoiler-fri gentemot serietidningarna (eller för serien). Let's do this!
När jag först började kolla på Runaways försökte jag gå in neutral, jag ville inte ha några förutfattade meningar med serien. Jag ville ändå tycka om serien. Men problemet är bara att det här inte alls känns som Runaways. Inte de Runaways jag känner, i alla fall. Karkatärerna är inte detsamma, handlingen är inte detsamma. Vi har namnen, självklart, och grunden. Men vi har inte hjärtat, och det är mitt främsta problem. Den första säsongen var dock inte hemsk. Det var en bra gjord första säsong, och jag tyckte om att vi fick lära känna föräldrarna mer. I serietidningarna är dem nämligen döda innan första volymen är avklarad. Jag tycker om att lära känna Tina, Lesley och gänget. Deras personligheter känns rätt till något som Runaways.
Jag tycker även att Nico är fantastiskt bra gjord. Hon är min favoritkaraktär i serietidningarna, och även min favorit här. Där tar det dock slut, för jag kan helt ärligt inte känna igen någon annan karaktär från hur de är i serietidningarna. Och om jag inte vore så partisk som jag är, så hade jag antagligen ändå inte tyckt om dem. Om jag bara hade sett serien, alltså. För dem är inte smarta, dem tar alltid otroligt inkompetenta beslut. Ett exempel på detta är bland annat när Chase förstör datorn, eller när Molly berättar allt för Catherine. Att serien väljer att fördumma karaktärerna för att dra ut på handlingen känns inte rätt för mig.
Sedan har vi även det faktum att det tar karaktärerna en hel säsong att faktiskt rymma. Serien heter Runaways, gör den inte? Självklart förstår jag om dem hade valt att dra ut det till halva säsongen, det känns fortfarande logiskt och kanske till och med smart, men en hel säsong? Kul att det fanns självfötroende att serien inte skulle läggas ned, i alla fall. När de väl rymde dock, i det sista avsnittet, kändes Runaways för första gången genuint. Det kändes som jag hade hoppats att en Runaways-serie skulle kännas. Så även fast jag blev besviken av den första säsongen, så känner jag ändå nu att det finns ett hopp att den andra kan bli bättre.
Så trots att jag tyckte att serien var väldigt bra gjord, samt att Nico var väldigt bra gjord, så är jag besviken. Serieskaparna går bort från serietidningarna alldeles för mycket - varför är Alex fortfarande en i gänget? Varför lever föräldrarna? Varför lever inte Mollys föräldrar? Vem är Amy? - och jag kan inte se över det. Tyvärr. Som sagt så tror jag att den andra säsongen kommer bli mycket bättre, nu när våra Runaways är på rymmen, men jag är inte alls nöjd med det vi har fått hittills. Det här är inte de Runaways jag har lärt känna.
★★★