Urval av veckans tv | vecka 10

 

 

 

 

Det här var nog det bästa avsnittet Speechless någonsin har levererat, och jag tycker alla Speechless avsnitt är helt fantastiska. Vet inte om det var jag som var känslosam - men jag gick verkligen från skratt, till tårar, skratt, tårar. Det var verkligen som en karusell av känslor, och jag älskade det! Det var jätte fint att se JJ hitta en riktig vän, och att se Dylan hjälpa honom. Sedan var det även otroligt hjärtkrossande att se Jimmy sakna sitt barn, "Give me back my kid, man". Jag dog, men återupplivades av Aarons filmreferenser.

 

 

 

Arrow är verkligen min älskling. Jag kommer aldrig ogilla den här serien, till och med när det är som "sämst" njuter jag av att se dessa avsnitt. Främst på grund av dessa karaktärer, som jag hängt med under sex år. Det är helt sjukt. I detta avsnitt fick vi i alla fall träffa på Roy igen (och Speedy!). Han var aldrig en favorit hos mig, så jag tyckte främst om att vi fick se mer av Thea, främst tillsammans med Oli. Länge sedan vi fick se bror/syster scener mellan dessa två. Det var fint! Skönt med ett avsnitt där inga bråkade också.

 

 

 

Alltså det här avsnittet. Visst var det inget riktigt intressant fall denna vecka, men vi fick istället gå djupare in i karaktärernas liv igen, vilket jag älskar. Tyckte verkligen om att se hur Athenas barn hanterar deras föräldrars förhållande. Det var fint! Men avsnittets huvudaspekt var självklart Bobbys självmordsplaner. Förstod att detta skulle komma, men det krossade mitt hjärta. Det var så hemskt att kolla på, men även så fantastisk att se! För när serier behandlar ämnet självmord handlar det ofta om unga tjejer, trots att män i samma ålder som Bobby är den främsta självmordsgruppen. Min älskade Bobby.

 

 

 

Wow, okej. Det hundrade avsnittet av min favoritserie blev verkligen en emotionell resa, precis som med alla andra avsnitt denna vecka verkar det som. Vi fick ett par återséenden i och med alla rädslor, men det främsta var ändå det som hände våra huvudkaraktärer. Först och främst fick resten av teamet reda på att Coulson är döende, vilket var dödligt sorgligt. "There's nothing without you". Det var verkligen fint att få se mer av den dotter/fader relation som Daisy och Coulson faktiskt har. Men det bästa med det här avsnittet var ändå Fitzsimmons-bröllopet och det faktum att Deke är deras barnbarn. Allt var så fint! Nu känns det verkligen som att min älskling till serie är på väg mot slutet. Att det inte blir något mer efter denna säsong (denna säsong skulle egentligen inte ens hända). I så fall hoppas jag bara att denna fantastiska resa slutar på ett lika fantastiskt sätt.