FICTIONAL EM -

På min förra blogg, Gotham Alley, skapade jag något med ett par andra bloggare som hette veckans film. Där vi valde en film varje vecka att se, och sedan skriva ett valfritt inlägg om. Det var kul - men höll inte så länge. Därför har jag och Lena nu startat upp detta igen, men som månadens film. Alltså väljer vi en film i månaden att se på. Vi valde denna gång att slå ihop förra månadens film med denna film, och bara skriva ett inlägg. Septembers film var Ghost, och oktobers film var Finding Neverland.

Ghost

"Sam Wheat is a banker, Molly Jensen is an artist, and the two are madly in love. However, when Sam is murdered by his friend and corrupt business partner Carl Bruner over a shady business deal, he is left to roam the earth as a powerless spirit. When he learns of Carl’s betrayal, Sam must seek the help of psychic Oda Mae Brown to set things right and protect Molly from Carl and his goons."

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag tyckte inte Ghost var så jätte bra. Självklart har den antagligen förlorat ganska mycket av sin kvalitet med åren, men jag tror inte jag hade tyckt om den om jag hade sett den för tio år sedan heller. Det var inte riktigt min typ av film, helt enkelt. Lite för dramatiserad för min smak, lite för överdriven. Om en får säga så. Måste dock ändå säga att jag förstår varför folk tycker om den här filmen så mycket, för jag kan verkligen förstå dess attraktion.

★★½

Finding Neverland

"Finding Neverland is an amusing drama about how the story of Peter Pan and Neverland came to be. During a writing slump play writer J.M. Barrie meets the widowed Sylvia and her three children who soon become an important part of Barrie’s life and the inspiration that lead him to create his masterpiece Peter Pan."

Finding Neverland är en sådan film som jag verkligen inte förstår hur jag inte kan ha sett tidigare. Den handlar om J.M. Barrie, författaren till Peter Pan (som jag älskar), är ett period drama (som jag älskar), har Kate Winslet i en roll (som jag älskar). Men nu har jag i alla fall sett den, och jag måste säga att jag faktiskt verkligen tyckte om den. Den kändes lite som Goodbye Christopher Robin, som jag såg tidigare i år och verkligen, verkligen tyckte om. Båda två var emotionella, men väldigt fina berättelser. Och hur söt var även inte Freddie Highmore i denna?

★★★★