The Fosters: säsong 1

 

 

 

Det tog mig ett bra tag att ta mig igenom The Fosters första säsong. Inte för att det var något fel på serien i sig, det var bara så att jag aldrig var sugen på att se serien. När jag väl började kolla dock, kunde jag se hur många avsnitt som helst. Problemet som sagt var bara att jag aldrig tryckte på play, att jag alltid prioriterade annat. Nu har jag dock tagit mig igenom den första säsongen, och jag måste säga att den var jätte bra. Främst karaktärerna, som är helt fantastiska. 

 

 

Det bästa med säsongen var som sagt karaktärerna, det är ju uppenbarligen en väldigt karaktärsdriven serie. Det var roligt att se allihopa bli en familj, att se alla bli tajtare med varje avsnitt. Jag tyckte även det var kul att se att alla kunde göra misstag, förstå att de har gjort misstag, och lära sig ut av dem. Det var ett fint budskap, som visades upp på ett fint sätt. Jag tror det sämsta med säsongen var att det aldrig blev för tungt. Vi fick ganska hemska händelser, men vi fick aldrig se hur det påverkade alla på riktigt. Det blev lite väl lättsamt i vissa stunder trots att det inte är en lättsam serie.

 

 

Det har gått väldigt upp och ner för karaktärerna i denna första säsong. Alla är en familj och det blir alltså därför ganska rörigt. Därför handlar det kanske mer denna gång vem som är min favorit, och vem som har varit störigast denna säsong. Så därför måste jag nog säga att antingen Brandon eller Callie har varit min favorit. Tycker om Brandons utveckling, men tycker om Callie överlag. Säsongens sämsta karaktär enligt mig måste nog faktiskt vara Jesus. Tycker att han är ganska irriterande och gör ganska konstiga beslut.