Deception: säsong 1

/ Deception, Recension: Säsong
Deception: säsong 1
Varför är det alltid så, att de bästa serierna läggs ner efter bara en säsong? Limitless, Forever - och nu Deception. Det känns inte rättvist. Men nu är det tydligen så att Deception bara får en säsong, och jag måste ärligt säga att jag inte har varit så här förkrossad sedan Limitless lades ner. Det är inte ofta det skapas så här bra, så här originella serier. Det borde tas vara på, det borde hyllas. Inte trampas på, inte förstöras. Vi fick alltså bara tretton avsnitt av Deception. Tretton avsnitt med Cameron, Jonathan, Dina, Kay och gänget. Tretton avsnitt med Jack, Ilfenesh, Lenora och alla skådespelare. Det är otroligt jobbigt att tänka på, men jag får ändå vara glad över att vi fick tretton avsnitt av denna fantastiska serie. Vi fans, Deceptioners/Deceptors, kämpar fortfarande för att få serien räddad, men i nuläget är detta mer av en serierecension än en säsongsrecension. Tyvärr.
 
Det bästa med serien 
Deception är en unik serie. På ytan kan det självklart se ut som om det vore en klassisk fbi/valfri-annat mash-up, men det är det verkligen inte. Eftersom det denna gång är en illusionist fbi börjar arbetar med, så blir detta så mycket mer annorlunda. Så det utgångspunkt, blandningen mellan magi och fbi, är en av mina favoritaspekter med den här serien. En annan grej jag älskar är dynamiken mellan alla karaktärerna. Vi har två team, där alla redan känner varandra i vardera, som börjar arbeta tillsammans. Alla har olika talanger, alla har olika personligheter. Det är jätte kul att se alla dessa arbeta tillsammans mot samma mål. Sedan älskar jag även att serien har två tvillingar - Jonathan och Cameron, samt det faktum att säsongen handlar om att den ena ska rädda den andra (men att det mer blir att de räddar varandra). Sedan får vi även otroligt mycket mystik, mycket gåtor. Med Black-familjen, med Mystery Woman. Detta är en serie som gjord för mig.
 
Det sämsta med serien 
När en serie är så bra som Deception var, så är detta väldigt svårt att besvara. Men om jag ska ta upp något som störde mig lite, så var det att det tog ett tag innan serien hittade sitt fotfäste. Jag tror detta även kan vara en anledning bakom varför serien lades ner (plus det faktum att den inte fick någon promotion av abc, samt att den hade sämsta möjliga time-sloten). Från en början kändes detta som en ganska ordinär serie, vilket antagligen fick folk att bli ganska ointresserade. För mig växte serien med varje avsnitt, men det var inte för ens i mitten jag var riktigt besatt. Så det sämsta med serien får väl bli att det tog ett tag innan serien tog fart på riktigt, innan allt började bli en riktig och spännande handling.
 
Seriens bästa och sämsta karaktär 
Här har jag många favoriter, och många potentialla favoriter (som vi inte fick veta lika mycket om eftersom vi bara fick en säsong på tretton avsnitt). Men mina absoluta favoriter är ändå Jonathan, Cameron, Kay och Mystery Woman. Tre huvudkaraktärer och "skurken" i serien. Brorsornas kontraster mot varandra gör dem så bra som de faktiskt är, speciellt till slutet. Kay är helt fantastisk, en otrolig förebild. Mystery Woman vet jag egentligen inte varför jag har som favorit, men det är något som lockar mig till henne. Seriens sämsta karaktär måste jag faktiskt tyvärr säga var Mike. Det var alltid något som aldrig klickade med honom för mig, vilket antagligen hade förändrats om vi hade fått en andra säsong dock. 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: