Filmrecension | Ready Player One

 
 
 
 
     Handling
 
In the year 2045, the real world is a harsh place. The only time Wade Watts truly feels alive is when he escapes to the OASIS, an immersive virtual universe where most of humanity spends their days. In the OASIS, you can go anywhere, do anything, be anyone-the only limits are your own imagination. The OASIS was created by the brilliant and eccentric James Halliday, who left his immense fortune and total control of the Oasis to the winner of a three-part contest he designed to find a worthy heir. When Wade conquers the first challenge of the reality-bending treasure hunt, he and his friends-aka the High Five-are hurled into a fantastical universe of discovery and danger to save the OASIS.
 
     Mina tankar
 
Det var länge sedan Steven Spielberg levererade en genuint bra actionfilm. Men med Ready Player One har han verkligen lyckats igen. För Ready Player One är en riktigt bra film - ögongodis med en handling som aldrig blir tråkig, trots dess långa spellängd. Vi fick följa Parzival i OASIS och det verkliga livet när han försöker vinna skattjakten Halliday, skaparen av OASIS, lämnat efter sig. Detta skapar en genuint underhållande film. En film där en kan luta sig tillbaka och njuta av vad som visas - och det är så skönt. 
 
Filmens vinnare är självklart det visuella. Det är otroligt att de lyckats skapa en film så full av effekter utan att göra den platt. Men det finns ändå två scener som verkligen står ut för mig i Ready Player One. Den första är bilracet till den första nyckeln. Det måste vara bland det snyggaste som någonsin visats på en skärm. Det fungerar som en perfekt introduktion av Art3mis, spelad av Olivia Cooke, men även till själva OASIS. 
 
Den andra scenen som verkligen står ut för mig är det stora slaget i slutet, mer specifikt när hela OASIS kommer macherande på fältet. Det är en otroligt mäktig scen, som lägger mer tyngd till filmen och dess motivation. Detta är även en scen som får mig att tro att filmen hade varit ännu bättre om den bara hade utspelar sig i OASIS. För jag tycker att scenerna i det verkliga livet känns väldigt barnsliga, väldigt platta. Lite som YA-adaptioner brukar kännas, likt Divergent. 
 
Ett till klagomål jag hade gentemot Ready Player One var även att vissa aspekter kändes omotiverade. Speciellt i fightingscenerna i OASIS. Vi får se att det finns oändligt med mäktiga vapen, t.ex. en maskin som kan spola tillbaka tiden en minut, eller en som kan förstöra en hel värld. Varför används inte dessa mer? En kan tycka att det borde ha varit lättare för valfri sida att vinna på slagfältet, speciellt för IOI som har oändligt med pengar till dessa vapen. 
 
Men överlag tycker jag verkligen att det här är en riktigt bra film, mycket bättre än jag hade förväntat mig. Vi fick coola karaktärer, bra musik, en fantastisk handling och ögongodis till visuella effekter. Självklart hade jag personligen kunnat se mer. Mer av OASIS och dess världar. Men det här är ändå tillräckligt. För Ready Player One är en sådan film jag kommer kunna se om och om igen utan att tröttna - och det måste ändå visa på hur bra den här filmen faktiskt är. 
 
 
#1 - Film&serier bloggen

Den här filmen måste jag bara se, tycker den verkar vara så bra!