Jake Pentecost, son of Stacker Pentecost, reunites with Mako Mori to lead a new generation of Jaeger pilots, including rival Lambert and 15-year-old hacker Amara, against a new Kaiju threat.
Pacific Rim Uprising är inte så dålig som kritiker kan ha fått er att tro - nej, för mig är Pacific Rim nästintill den perfekta uppföljaren till den magiska skapelse som är Pacific Rim. Uprising har bytt regissör, Uprising har bytt huvudkaraktärer. Men vad Uprising inte har bytt, är andan. Det som verkligen gör Pacific Rim till något unikt, och inte bara en själlös film om robotar. Uprising försöker inte vara något än sig själv, och det uppskattar jag verkligen med denna uppföljare.
Dock så lever filmen inte riktigt upp till sin föregångare. Visst gör den vissa saker bättre - det visuella bland annat - men den förlorar mer än vad den vinner. Mitt främsta problem är filmens komiska sida. För varje gång det händer något med tyngd - t.ex. när alla Jaegers gör sig reda för att åka till Tokyo - skämtar dem bort det. I detta exempel spelas Eduard Chils Trololol. Vill Uprising inte tas seriöst? För i och med detta, drar sig filmen lite åt det generiska hållet. Ett håll där filmer i denna genre verkligen inte vill befinna sig.
Men som sagt så tycker jag fortfarande att det här är en riktigt bra uppföljare, främst eftersom att den aldrig förlorar sitt ursprung. Detta är Pacific Rim, fast med nya ansikten. Och dessa nya ansikten måste jag även säga att jag verkligen tycker om. John Boyega är nästan läskigt karismatisk, och nykomlingen Cailee Spaeny kommer vi verkligen se mer av i framtiden. Pacific Rim Uprising visar sig alltså inte vara en besvikelse, utan något Transformers-serien fortfarande bör dra inspiration från. För om det är så här det ska se ut, måste jag faktiskt säga att jag vill ha mer.
