Filmer jag har sett på den senaste tiden #3

 

Mary Shelley Wollstonecraft är ungefär den coolaste människan som någonsin har levt. Hennes liv är så otroligt intressant, och så otroligt fascinerande att det egentligen borde vara omöjligt att göra en så ointressant film om henne. Men detta var precis vad detta gäng lyckades med. Att skapa en ointressant film om världens mest intressanta kvinna. Detta på grund av att den nästintill enbart handlar om hennes förhållande med Percy Shelley (som heller inte var lika giftigt som det visas upp i filmen), samt att filmen innehåller noll gotiska element. Detta är en film om skaparen av science fiction! Gör den intressant! Visa upp hur fantastisk hon var! Snälla. ★★

 

 

Jag är 100% emot Woody Allen. Han är en äcklig och hemsk man, och jag vill inte ge honom några pengar överhuvudtaget. Därför förstår jag inte riktigt hur det blev att jag såg Café Society på Netflix. Men nu är det gjort, jag kommer förhoppningsvis aldrig se en av hans filmer lagligt igen, men nu är det gjort. Tyckte överlag att filmen var helt okej, trots att den enbart bestod av människor som var otrogna mot varandra. Ångrar lite att jag inte såg Magic in the Moonlight istället, när jag så prompt tydligen skulle se en film av denna hemska varelse. Men som sagt - denna var helt okej. Tycker ändå om Steve Carrell. ★★★

 

 

Det känns som hela världen i princip har sett The Kissing Booth. Det känns även i princip som att hela världen älskar The Kissing Booth. Själv tycker jag att Set It Up är mycket bättre, med ett mer intressant koncept som även är bättre utfört. Tycker främst om det faktum att huvudkaraktärerna faktiskt tar alla konsekvenser för att göra vad som är rätt. Berätta sanningen. Tycker det är ett fint budskap. Sedan lyfter även den fantastiska Zoey Deutch denna film med sin smittsamma energi. Den hade inte varit så bra som den var nu utan henne. Överlag en väldigt underhållande och karismatisk film, precis som jag ville att den skulle vara. ★★★★

 

 

Visst innehåller inte den här filmen världens bästa skådespelar-insatser, visst känns den överdriven, visst är Nicholas ett arsle, men jag tycker om den ändå. Tycker ändå om användadet av Cinderella-berättelsen, tycker ändå att det är en väldigt mysig berättelse. Sedan spelar Peter Porte Nicholas, vilket aldrig är något jag skulle tacka nej till. Detta var en film som tillfredsställde mig, vilket ibland är allt som behövs för mig att verkligen, verkligen tycka om en film. ★★★★½ 

 

 

Det kan inte bara vara jag som ångrar saker jag inte gjorde när jag var yngre, eller hur? En av dessa grejer är att jag inte var kär i en lärare. Jag vet, det är antagligen en plåga, men ändå ganska kul. Ganska spännande. Eftersom jag missade min chans följer jag därför teacher crush community-bloggar på tumblr - samt kollar på filmer med lärare/elev förhållanden. Dessa tre sista såg jag bara på grund av den anledningen, där Blame var först ut. Detta var en film jag faktiskt verkligen tyckte om, för den fick en att tänka. De förklarade aldrig något för oss, de bekräftade aldrig något. En fick lista ut saker själv, vilket kan vara skönt ibland. Tyckte även om dynamiken mellan alla karaktärer, hur vissa förhållanden var destruktiva, vissa var nyttiga. Överlag en bra film. ★★★½

 

 

Sedan tittade jag på Molly Maxwell, och herregud. Paret i den här filmen - Molly och Ben - stirrade upp så mycket känslor hos mig. Det var så himla fint alltihop, och matade verkligen min uppenbara lärare/elev förhållande-fetish. Molly Maxwell var även en sådan film där en måste pausa ibland, eftersom allt känns så äkta, vilket jag alltid anser som en positiv aspekt till romantiska filmer. Mitt enda problem med den här filmen var det faktum att Molly sa nej till Ben i slutet, efter de faktiskt hade hittat en lösning. Mitt liv hade i princip varit fullbordat om de hade fortsatt varit tillsammans, om filmen hade haft ett lyckligt slut. Men så blev det tyvärr inte. Älskade i alla fall att se dem tillsammans den tid jag fick, älskade att se dem hemma hos Ben, se hur de kollade på varandra i skolan. Ugh. ★★★★½

 

 

Innan jag började kolla på Daydream Nation visste jag nog egentligen inte vad jag skulle få se. Vad den här filmen faktiskt skulle handla om. Därför blev jag nog ganska chockad när en stor aspekt handlade om seriemördare. Detta är inte vad jag vill se mitt på natten! Jag ville se den här filmen på grund av de romantiska aspekterna, och därför blev jag faktiskt väldigt besviken. Om jag hade vetat vad filmen verkligen handlade om, hade jag nog inte sett den från en början. Tyckte dock i alla fall att de sista minuterna av filmen var väldigt välgjorda, speciellt inför bilkraschen. Annars var det här tyvärr ingenting för mig. ★★½