Filmrecension | Avengers Infinity War

 
 
 
Spoilervarning!

Det har varit en lång resa till Infinity War. Det är en film som har planerats i över tio år, och en film vars handling har antytts kring samt byggts upp genom arton andra filmer. Det är film med över trettio olika karaktärer, vars historia har berättats genom åren under byggnationen av marvel cinematic universe. Det är alltså mycket som kan gå fel, mycket som kan göra detta till en slutstation på vår långa resa. Men om det är något Infinity War gjorde, så var det att bevisa att detta inte är ett slut - utan bara en hållplats. En revolutionerande hållplats på vägen till att bli det största som någonsin hänt filmvärlden.  
 
Infinity War är ett mästerverk - ett smart, djärvt mästerverk - med scener som kommer att överväldiga dig, som kommer att göra dig glad, som kommer att krossa dig. Helst på samma gång. Detta är en film som drivs av karaktärer, och det är verkligen vad som gör att detta stora schabrak fungerar. För vi har redan per automatik de fantastiska effekterna, de maffiga actionscenerna - allt som behövs för en komplett film är ett hjärta, och det får vi i Infinity War. 
 
Men vad som mer gör Infinity War till ett revolutionerande mästerverk, förutom hjärtat, är det faktum att Thanos vinner. Vi får denna fantastiska skurk, denna faktiskt utarbetade skurk - och han vinner. Nästintill alla karaktärer vi lärt känna under dessa år dör, bara så där, och Thanos vinner. Hur coolt är inte det egentligen? Det faktum att de så-kallade hjältarna förlorar, och att vi för en gångs skull faktiskt får en skurk värdig marvel cinematic universe. Det var hemskt, det var hjärtkrossande - men det var samtidigt fantastiskt att se. Filmhistoria skrevs. 
 
Men självklart är Infinity War inte en perfekt film, självklart finns det små detaljer att klaga på. Till exempel känns en del karaktärer relativt onödiga - till exempel Hulk, som inte ens kan bli Hulk. Vad är Banner utan Hulk, egentligen? Han användes enbart för comic refief, och det var verkligen inte min favoritaspekt med Infinity War. Samtidigt som det kändes som att viktigare karaktärer kunde ha fått den skärmtid Banner tog för sig. Fanns för mig alltså lite missar i listan över prioriterade karaktärer.
 
Vad som är speciellt med Infinity War dock är att dessa negativa aspekter inte påverkar min åsikt om filmen. Jag tycker fortfarande att Infinity War är exempelarisk som film, att Infinity War är ytterligare ett bevis på Russo brödernas överlägsna berättarstil. Allt utspelar sig i perfekt symfoni - en symfoni av extas och hjärtekross. Infinity War är en vågad, smart och briljant film. En känsloresa, ett kärleksbrev till oss fans. Ett återseende, ett farväl. En revolution. Ett mästerverk.  
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: